Ur arkivet: Morfar Erling
Malin Jansson 
Först publicerad 4 februari 2018. Bearbetad för Helsingia 2026.
Det här är en berättelse om min morfar Erling — om hans uppväxt, hans arbete, hans familjeliv och de minnen som lever kvar genom fotografier, tidningsurklipp och sådant som berättats vidare. För mig är han nära förknippad med arbete, uthållighet, humor och ett slags självklar närvaro som satte spår i många människors liv.
Erling Leander Hedblom föddes den 7 april 1929. Han var den andra sonen till Helmer Gylborg Hedblom och Anna Björk. Familjen bodde i Gryttjesbo, på den gård som kom att kallas Rönnåsen och som skulle få stor betydelse för honom genom hela livet. Senare utökades familjen också med systern Sally.
Det finns många bevarade fotografier från Erlings uppväxt och yngre år. De ger glimtar av en barndom i byn och av en vardag där familjen, skolan och gårdslivet bildade ramen kring livet. Jag vet inte med säkerhet vilka skolor han gick i, men mycket talar för att han under barnaåren hörde till skolmiljöerna i Gryttjesbo och Bäckänge.
När jag ser bilderna av honom som ung tycker jag att det finns något livfullt och oräddt i hans uttryck. Han ser ut som någon som både kunde arbeta hårt och hitta på upptåg. Det finns fotografier där han är full av bus, och andra där han sitter på motorcykel och ser ut att redan vara på väg vidare ut i livet.
Som mycket ung mötte han Mary Dorence Svedberg, min mormor. De gifte sig 1949, och deras liv kom sedan att vara djupt sammanflätade. Fotografierna från bröllopsdagen bär på något både högtidligt och ömsint, och de berättar om en tidig början på ett långt familjeliv.
Tillsammans fick Mary och Erling fem barn. Familjen växte under år då livet i hög grad kretsade kring arbete, försörjning och hemmet. Många gånger låg Erling borta i veckorna för att arbeta, medan Mary höll samman vardagen hemma. Det var ett liv som krävde mycket av båda.
En stor del av Erlings liv präglades av arbete i skogen och utefter vägarna. Han var med om vägbyggen, linjearbeten och annat tungt arbete som i dag kan vara svårt att fullt ut föreställa sig. Det var fysiskt krävande, ofta slitsamt och ibland också farligt. Han berättade själv om arbetsmiljöer där kreosot rann över kroppen och om långa perioder borta från familjen.
En händelse som etsade sig fast inträffade när han arbetade vid Boaberget. Traktorn han körde förlorade fästet i en brant och började glida. Erling kastade sig ur, men fick inte tillräckligt fotfäste utan föll svårt och ådrog sig bland annat en skallfraktur. Han överlevde, men olyckan blev ett tydligt exempel på hur nära faran ibland fanns i det arbete han utförde.
För mig är morfar Erling inte bara en människa i kyrkböcker, tidningsnotiser och fotografier. Han är också någon som hör ihop med berättelser, röster, rörelser och miljöer som fortfarande lever kvar. Jag tänker på honom som arbetsam, stark och handlingskraftig, men också med humor och en tydlig personlighet. Det finns något i bilderna av honom som gör att han känns levande fortfarande.
Rönnåsen, gården där han växte upp och som senare blev så betydelsefull också för Mary, barnen och barnbarnen, hör nära samman med hans liv. Men den platsen förtjänar egentligen en egen berättelse. Därför låter jag Rönnåsen få leva vidare i ett separat inlägg.
Källor
- Kyrkböcker och församlingsböcker för Ljusdal och Forsa
- Lysnings- och vigselbok
- Sveriges befolkning 1950, 1960, 1970, 1980 och 1990
- Tidningsurklipp och fotografier i privat ägo
Kategorier: : Släktberättelser, Ur arkivet